April 2014

”Bryr sig?!”

Verbet bry har med besvär, möda, bekymmer och omsorg att göra. Att bry någon är ’att göra denna person besvärad eller generad. I många dialekter har bry specialbetydelsen ’att genera någon genom att göra hänsyftningar på hemliga tycken/kärleksförhållanden’. Speciellt lätta att bry på detta sätt har unga flickor ansetts vara. Möjligen är det mindre tacksamt i våra dagar. I varje fall är bry någon inte längre speciellt vanligt.

Bry sig med betyder ’bemöda sig med, anstränga sig med’. Uttrycket anges i Svenska akademiens ordbok som ”föga brukligt”. Dock är //bry sitt huvud/sin hjärna med// fullt levande.

Det sammanhang där bry oftast förekommer är förbindelsen bry sig om ’vårda/bekymra sig om, intressera sig för, befatta sig med; ta ansvar för någon/något’ och liknande.

Det var under förra hälften av 1980-talet som jag första gången noterade att bry sig om börjat ersättas av bry sig; jag kan inte erinra mig att jag tidigare hört de båda uttrycken användas synonymt. Därefter har bry sig varit på ständig frammarsch i talspråket. Även i radio och TV hör man numera sådana uttalanden som att samhället måste bry sig eller att de vuxna måste bry sig mera. I nekande satser heter det ofta (eller möjligen oftast) jag bryr mig inte i stället för //det bryr jag mig inte om/det struntar jag i* m.m. I den yngre generationen förekommer en förkortad variant *bryr sig// (underförstått Vem bryr sig? Ingen, i varje fall inte jag).

Bry sig i betydelsen ’vårda/bekymra sig om, intressera sig för, befatta sig med; ta ansvar för någon/något’ och liknande hör inte hemma i skriftspråket; våra ordböcker och grammatikor tar endast upp bry sig om.

Bry sig om är också den i särklass vanligaste konstruktionen i dialekterna, men vid sidan därav finns på sina håll även bry sig i. Kärnområdet är enligt dialektarkivens samlingar Uppland och Dala-Bergslagen. Det har dessutom upptecknats i övre Dalarna, i Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland. I Djurö, Börstils, Nora, Norrby, Vaksala, Vendels och Östervåla socknar är bry sig i liktydigt med ’bry sig om’, vilket i stort sett gäller också för övriga svenska dialekter. Från Möja rapporteras betydelsen ’lägga sig i’.

I dialektuppteckningarna ges inga närmare upplysningar om huruvida de båda uttrycken är helt utbytbara. En kollega till mig, bördig från Dala-Bergslagen, har emellertid uppgett att han själv använder bry sig i om (döda) ting och abstrakta begrepp, däremot bry sig om när det gäller levande varelser, människor och djur.

Uttrycket (inte) bry sig i betydelsen ’(inte) lägga sig i’ är väl förankrat i dialekterna från Skåne i söder till Lappland i norr; inte någonstans har jag sett det översättas med ’vårda/bekymra sig om’ osv. Det dialektala bry sig konstrueras som regel tillsammans med negationen inte, och yttranden som bry dig inte, det bryr dig inte m.m. har oftast en burdus, avspisande klang. Uppländska exempel är bry dä inte ’lägg dig inte i det’ Norrby och Simtuna socknar, bry dä-nt ’bry dig inte om att göra det’, he bryr de-nt ’det angår dig inte, båda Nora socken. En mindre salongsfähig variant, bri sig skit i ’strunta i’ har upptecknats i Gästrikland.

Bry dig inte Britta kan man säga till den som lägger sig i det han/hon inte har med att göra. Uttrycket förekommer i stora delar av landet, bl.a. i Norrby i Uppland. Ett par varianter från Längjum i Västergötland är bru dek inte Britta, hönsa har långe vurpet respektive bru dek inte Britta, hönsa har långe fått ’bry dig inte Britta, hönsen har redan värp; fått mat’. I Vessige socken i Halland heter det på motsvarande sätt bry dig inte Kitta. Kitta är ett kvinnonamn som flerstädes har en nedsättande klang.

Enligt Svenska akademiens ordbok är uttrycket Bry dig inte Britta känt så tidigt som 1688 i betydelsen ’håll mun’. Dess genomslagskraft beror väl på allitterationen bry Britta, jfr bry dä brynä (’brynsten’), Medelpad, och bry däj inte brynä, Värmland, i båda fallen med innebörden ’det angår dig inte’.

Hur skall då det ymniga bruket av bry sig under senare år förklaras? Själv tror jag att (inte) bry sig framförallt har lanserats av mindre goda översättare vid TV. Jag har observerat att det numera blott är i undantagsfall som engelskans //I care/don’t care* översätts med något annat än *jag bryr mig/bryr mig inte// på textremsorna. Exemplets makt är stor, och har ett nytt uttryck väl fått fäste sprider det sig som en löpeld.

Attraktionskraften hos (inte) bry sig kan nog också bero på att det är kort och smidigt; till skillnad från bry sig om kräver det ingen utfyllnad. Det medger också en viss moralisk bekvämlighet. Man kan uttrycka omsorg och intresse i största allmänhet utan att för den skull ha förpliktat sig till någonting.

Gunilla Söderberg

Publicerad i UNT den 13 mars 1997.

Tillbaka till Tidigare inlägg