Maj 2010

Tugga snop

För en tid sedan hörde jag på en bjudning uttrycket tugga snop. Det sades skämtsamt och innebörden var att det inte fanns någonting på tallriken.

För att förstå uttrycket måste man veta vad ordet snop betyder och det är inte helt klarlagt. En del forskare menar att snop är en annan form av det mer välkända snok, som vardagligt betecknar ’näsa’ eller ’mun’, ty vid sidan om tugga snop förekommer också en form tugga snok. Att tugga snop eller snok skulle då betyda att man tuggar på munnen, för att man inte har något annat att tugga.

Andra forskare menar, vilket förefaller mig mera rimligt, att det snop som ingår i uttrycket är detsamma som i fornsvenskan hade betydelserna ’knapp’, ’trång’ och ’snäv’. Tugga snop skulle enligt denna förklaring innebära att man tuggar i knappa eller snålt tilltagna tuggor. Möjligen kan man tänka sig att senare tiders språkbrukare har funnit snop oförståeligt och i stället associerat till det nästan likalydande snok, vars betydelse också stämmer väl överens med talesättets innebörd. Om så är fallet skulle alltså tugga snok vara en senare ombildning av tugga snop.

Snop var inte något vanligt ord ens i äldre svenska, vilket kan bero på att det inte ansågs tillhöra ett vårdat språk. På 1700-talet protesterades mot att snop skulle få finnas med i svenska ordböcker, eftersom det aldrig skulle kunna ”paszera för annat, än en mycket ohyfsad Swänska”. I dialekterna har ordet ändå levat kvar och till adjektivet snop finns också bildat snopen som kan betyda ’trång’ och ’snäv’, speciellt om kläder, t.ex. rocken är så snopen ’rocken sitter så snävt’. Att vara snopen kan också betyda att man sitter hungrig och med ett glupskt uttryck i ansiktet väntar på att bli bjuden på mat.

Enligt Rietz dialektlexikon är talesättet tugga snop eller tugga snok nästan allmänt i Sverige, och från Uppland anges även en vidare betydelse av att gå miste om det man har väntat. Jag tror emellertid inte att talesättet är lika allmänt i dag som på Rietz tid (lexikonet utgavs 1862–1867). Åtminstone kände inte någon av oss andra som var på middagen till uttrycket sedan tidigare.

Lena Bergström (Wenner)

Publicerad i UNT den 13 januari 2000

Tillbaka till Tidigare inlägg