September 2015
Hynda och ragata
Ett av de engelska ord som på senare år tagits upp i svenskan som modeord är bitch. Det betecknar ungefär ’ragata’ men kan till skillnad från detta ord även användas med ett slags positiv innebörd. En bitch är en frän och framåt kvinna som vet att ta för sig genom att åsidosätta etablerade umgängesregler.
I engelskan betyder bitch ursprungligen ’hona av hund, räv eller varg’. Det är ett fornspråkligt ord med just denna betydelse. Det finns i norskan i formen bikkje och har funnits i danskan i formen bikke.
Ordet (med uppslagsform bicka) finns belagt på flera håll i Sverige. Det uppvisar många olika former p.g.a. skiftande ljudutveckling i olika dialekter. Bicka har upptecknats i följande landskap (några av dess uttalsformer anges inom parentes):
Östergötland (bycka, bittje), Västergötland (böcka), Bohuslän (becka, böcka, bittja), Dalsland (bettja, bicka, bissja), Värmland (bicke, bittje, bissje, böcka, bycka, biik), Näke (bicka, böcka, bycka), Västmanland (bytkja, pyttja, böcka), Dalarna (bittja, bettja, bissja), Härjedalen (bittje, bicke), Jämtland (bicka, bittja, biitj), Medelpad (bittje), Ångermanland (pyttja).
Vanligen betyder bicka ’tik, hynda’, i några fall även ’hona av räv eller varg’. På flera håll har dessutom antecknats en användning som skällsord eller förklenande benämning på person, främst kvinna, särskilt i fråga om ’argsint eller grälsjuk kvinna’.
Vidare finns några sammansättningar: sinnbittja ’argsint kvinna’ (Värmland), illbittjä ’illistig person’ (Härjedalen).
Som märks av sammanställningen ovan har bicka inte upptecknats i Uppland. Där finns i stället racka i betydelsen ’tik, hynda’. Ordet racka eller framför allt hundracka med allmän betydelse ’(förargelseväckande) hund’ är tämligen spritt i landet. Säkra belägg på betydelsen ’tik, hynda’ har jag funnit från Småland, Östergötland, Södermanland, Dalsland, Närke, Uppland, Gästrikland, Hälsingland, Dalarna, Härjedalen och Västerbotten. Endast i Uppland rör det sig om mer än enstaka belägg. Även racka har på sina håll kunnat användas förklenande om kvinna’
I en cirka 200 år gammal handskrift finns från Uppland antecknat ”Täfwa” med betydelsen ’hynda’. Ordet förekommer inte i senare dialektuppteckningar från Uppland men ymnigt från landskap i Götaland och även i enstaka belägg från Svealand och Norrland. Vanligaste betydelsen av täva är ’hynda’, ofta specificerat ’liten hynda’. Därutöver används ordet, förutom som väntat om rävhona, även om andra djurhonor, såsom honkatt, ko eller tacka, ofta med nedsättande innebörd. Vidare kan det avse en kvinna som upplevs som t.ex. förarglig, otrevlig, elak, lättsinnig eller lösaktig, ofta synonymt med ’slyna’.
I Halland där alla dessa betydelser upptecknats kan det också användas skämtsamt och välvilligt till en liten flicka och i ett fall översätts det ”giftasvuxen flicka med vackert utseende, ung dam, tärna, tös, däga” s. Om det här rör sig om en missuppfattning är inte lätt att säga, men i både Västergötland och Värmland har täva kunnat beteckna ’liten eller ung flicka’ och i Bohuslän är det den enda betydelsen.
Från Västmanland finns endast flicktäve ’ung flicka’ (Saxhyttan) och tävja ’liten flicka’ (Hällefors).
Kristina Hagren
Publicerat i UNT den 9 mars 2000.