Hem · Om · Program · Månadens dialektord · Skriftserie · Länkar · Kontakt · Läs och lyssna

April 2009 - Erik Olof Bergfors: Ett folkligt visdomsord

April 2009

Ett folkligt visdomsord

De dialektala ord och uttryck som diskuteras i Våra dialekter hör i regel hemma i Uppland. Den här gången kommer emellertid ett ordspråk från Dalarna att behandlas.
I min ungdom lärde jag mig av granngumman i byn Hjortnäs i Leksand följande kloka ord: Ä-n vôdlös, skâ-n byddjâs, ä-n brödlös, skâ-n ställ tä mâ jässpôd, vilket kan översättas med: Är man vedlös, ska man bygga, är man brödlös, ska man ställa till med bröllop.
Enligt en definition, som tillskrivs den spanske författaren Cervantes, är ett ordspråk en kort sentens byggd på lång erfarenhet. De två erfarenheter som detta ordspråk anspelar på var väl kända för medlemmarna av det gamla bondesamhället: vid byggenskap blev det mycket spillvirke som kunde användas som ved, och vid bröllop kom gästerna med förning, vilket ledde till ett överskott av mat som kom bröllopsgästerna till godo.

Två av orden kan behöva kommenteras. En verbform byggas med den aktiva betydelsen ’bygga, syssla med byggenskap’ har inte belagts på något annat håll i vårt land än i socknarna Leksand och Rättvik. Vi ha hulli å byggdâs i sômmâr ’vi har hållit på med att bygga i sommar’ kan man säga i Leksand.
Företeelsen utgör ett exempel på att dialekternas ord, former och uttal kan ha en geografiskt sett mycket begränsad förekomst, i detta fall inom ett område omfattande bara två socknar. Dialektsplittringen kan dock gälla ännu mindre områden, delar av socknar eller till och med byar.
Det andra ordet som är värt en kommentar är jässpôd. Det är naturligtvis en uttalsvariant av gästabud. Betydelsen ’bröllop’ är spridd inom en stor del av vårt land, framför allt inom nordliga landskap som Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, nordöstra Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland, men även inom Värmland och delar av Uppland.
Förklaringen till betydelseförskjutningen är förstås att i dessa delar av landet förekom stora kalas huvudsakligen vid bröllop.

Ordspråk är korta och har en avslipad, konstfull form som tjänar åtminstone två syften: dels att göra dem lätta att komma ihåg, dels att framhäva det viktiga i budskapet, så att åhöraren klart uppfattar detta. Ett tidigt nordiskt exempel på konstfull utformning av visdomsord finner vi i Eddadikten Havamal som lär ut levnadsvett.
Landskapslagarnas ursprungligen muntligt skapade rättsregler har också en form närbesläktad med ordspråkens. Ordspråket från Leksand är uppbyggt kring de två orden vedlös och brödlös som ställs parallellt med varandra och utgör kärnan i var sin del av ordspråket. Stildraget kallas också mycket riktigt för parallellism.

Vi finner en besläktad formulering innehållande ord som har efterleden -lös parallellställda i ordspråket Den agalös lever och lagalös, han ärelös dör. Detta möter vi första gången, i fornspråklig form, i förordet till den medeltida Hälsingelagen.
Det dialektala språkmaterialet består inte bara av ord, betydelser, böjningsformer och uttal utan bl.a. även av syntaktiska konstruktioner (se Vidar Reinhammars artikel i UNT 14/1) och av ordspråk och talesätt med anknytning till gammal folklig kultur. Allt detta erbjuder ett stort och varierande forskningsområde.

Samlingar av ordspråk i dialektal form finns utgivna från olika delar av landet. Den som är intresserad av uppländska ordspråk och talesätt kan finna sådana, dock inte i dialektal utan i riksspråklig form, i boken Lexikon för livet. En allmogekvinnas ordspråk, ordstäv och talesätt (LT:s förlag 1986). Samlingen har upptecknats av Sigvard Cederroth efter en enda informant, Anna Carlsson från Vaksala (1865─1966), och givits ut av Thomas Brylla.

Erik Olof Bergfors

Publicerad i UNT den 11 februari 1999.

Tillbaka till Tidigare inlägg