Hem · Om · Program · Månadens dialektord · Skriftserie · Länkar · Kontakt · Läs och lyssna

Månadens dialektord

Månadens dialektord

Mera bulla med mera

Förra månaden berättade Gunilla Söderberg att en del av de maskulina substantiv som i riksspråket slutar på -e, i vissa delar av landet i stället slutar på -a. Hon utgick från formen bulla och hade som exempel uttrycket ”kaffe och bulla”.

En intresserad läsare har hört av sig och föreslår att bulla skulle kunna vara en pluralform där slutkonsonanten fallit bort. Detta vore ingen orimlig förklaring. Sådant bortfall förekommer faktiskt i dialekter i västra och södra Götaland. I Uppland finns däremot inga exempel på r-bortfall i obestämd form pluralis i den här typen av maskulina substantiv. Däremot finns på östligt område i Uppland bestämd form pluralis på -a, typen oxa för oxarna. En redogörelse för substantivböjningen i de uppländska dialekterna finns i Uppländska. Språkprov med kommentar, utgiven 1994 av Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.

Läsaren påpekar att det vore snålt att erbjuda gästen endast en bulle till kaffet och menar att uttrycket borde vara ”kaffe och bullar”. Det är dock snarare så att här avses bulle antingen som allmänt och generellt begrepp eller med kollektiv innebörd. De flesta säger nog t.ex. ”Jag bjöd grannarna på tårta” även om det gick åt två, tre eller ännu fler tårtor.

Av formella skäl är det alltså inte sannolikt att det rör sig om en pluralform: uppländska dialekter saknar r-bortfall i obestämd form pluralis. (Jag utesluter helt möjligheten att man skulle tala om ”kaffe och bullarna”.)

Vidare är det, inte minst i Uppland, tämligen vanligt förekommande att maskulina ord på -e generaliserat a-formen. Det är också fullt möjligt att använda singularis för att beteckna bullen som företeelse eller begrepp.

Vi på Våra dialekter tackar för detta brev liksom för ett brev som kommit från Norduppland. Där frågas om ett ord mur med betydelsen ’myr, våtmark i skogen’, ett ord som också förekommer i ortnamn. Det visar sig vara ett ord med mycket begränsad utbredning. Det har upptecknats framför allt i Gästrikland, men ortnamn innehållande mur eller muren förekommer förutom i Gästrikland även i Norduppland och Hälsingland. Ordet åsyftar någon form av våtmark och är besläktat med ordet myr. Det är dock ännu inte utrett hur dessa två ord förhåller sig till varandra.

Samma läsare undrar över ortnamnet Grinduga, särskilt namnets senare led. Det handlar om en by i den östligaste delen av Valbo socken i Gästrikland. Enligt Folke Hedblom (i Gästriklands äldre bebyggelsenamn, 1958) är namnet ålderdomligt. Förleden är samma ord som vårt nutida grind och kan betyda ’stängsel, staket, fålla för kreatur’. Senareleden går tillbaka på substantivet hög. Namnet kan då betyda ’kullen (kullarna) med kreatursfållor’.

Kristina Hagren

Publicerad i UNT den 8 oktober 1998

Tidigare inlägg