Hem · Om · Program · Månadens dialektord · Skriftserie · Länkar · Kontakt · Läs och lyssna

April 2016 - Gerd Eklund: Uppsalaelevers verbböjning

April 2016

Apropå UNT:s artikel den 20 mars 2016 Så pratar upplänningar. Reportern frågar några högstadieelever i Gottsunda: ”Känner ni till de gamla uppländska orden klöpp och böt?” −”Nej!” säger alla i en kör och skratt utbryter. De tror att det är ett skämt.

Uppsalaelevers verbböjning

Omkring 1970 undersöktes (av Gun Widmark och Jan Trost) frekvensen av bl.a. verbformerna böt ’bytte’, lös ’lyste’ och lag ’lade’. Ca 250 personer födda i Uppsala eller i övriga Uppland mellan åren 1900 och 1950 intervjuades. För resultatet av det samlade materialet se tabellen. Enligt rekommendationerna i Svenska Akademiens ordlista (SAOL) böjs de två första verben på följande sätt: byta, bytte, bytt, provinsiellt äv. böt, bytit; lysa, lyste, provinsiellt äv. lös.

Vilka verbformer använder man i Uppsala i dag (1994)? Har ställningen för dessa former, som är dialektalt förankrade i Uppland och i angränsande områden, stärkts eller försvagats, eller kan man inte se någon förändring alls?

För att få en fingervisning om detta lät jag ett antal personer som är födda efter 1970, nämligen elever i 8 skolklasser i Uppsala (fem i Lundellska skolan, gymnasium, och tre i Eriksbergsskolan, högstadium), besvara en enkel enkät om ett antal verbformer. Eleverna fick uppge vad de själva säger. På Lundellska skolan fick de, liksom 1970, ta ställning till om de var vana vid uttryck innehållande böt, lös och lag, medan de på Eriksbergsskolan fick ta ställning till en mer klart formulerad fråga, nämligen om de hört andra säga böt, lös och lag.

Resultatet (i procent och avrundat) framgår av följande uppställning.

van vid/hört andra
Undersökning 1970: (böt) 91 (lös) 74 (lag) 83
Lundellska 1994: (böt) 70 (lös) 75 (lag) 30
Eriksberg 1994: (böt) 85 (lös) 81 (lag) 31

säger själv
Undersökning 1970: (böt) 82 (lös) 47 (lag) 66
Lundellska 1994: (böt) 55 (lös) 63 (lag) 11
Eriksberg 1994: (böt) 64 (lös) 67 (lag) 15

Vi kan notera att böt tycks ha minskat något i frekvens, medan lös ökat något. Den mest dramatiska förändringen tycks ha inträffat för formen lag, som verkar vara i utdöende i Uppsalaspråket.

Även de två svaga verben trycka och lyfta böjs starkt fast i mindre utsträckning. Av eleverna uppgav 37 % att de kunde säga tröck och 27 % löft. Ett tredje svagt verb, fnysa, finns belagt som starkt redan under 1600-talet, och enligt rekommendationerna i SAOL böjs detta verb fnysa, fnyste el. fnös, fnyst. Så många som 93 % uppger att de säger fnös. Eleverna i Uppsala ligger också steget före i en anpassning av detta verb till en helt stark böjning. Hela 46 % säger nämligen har fnysit, en anslutning till de i Uppland vanliga y-formerna av starka verb, medan 11 % uppger formen har fnusit. Ungefär likadant ser det ut för det likaså ursprungligen svaga verbet strypa, där majoriteten (87 %) säger ströp. Endast drygt hälften säger har strypt, medan 27 % böjer har strypit och 17 % har strupit. Nu är det väl osäkert om eleverna verkligen använder den senare formen i spontant tal. Möjligen är den, liksom kanske också fnusit, en temaprodukt. SAOL rekommenderar böjningen strypa, strypte äv. ströp, strypt.

Hur ser det då ut i supinumformen av starka y-verb, t.ex. flyga? Hur många säger jag har flygit i stället för jag har flugit, som det rekommenderas i SAOL, där det för övrigt inte finns upptagna några y-former, inte ens som provinsiella eller vardagliga. Jo, 71 % menar att de är vana vid har flygit, och ännu fler, 75 %, uppger att de själva kan säga jag har flygit till London. När de anger tema på verben säger 58 % flygit, 67 % snytit, 46 % knytit och 42 % brytit.

Man kan väl av detta dra slutsatsen att böjningar som byta böt bytit, fnysa fnös fnysit, snyta snöt snytit och flyga flög flygit håller ställningarna väl. Detta är kanske något överraskande med tanke på den geografiska bakgrund de elever har som besvarat enkäten. De allra flesta är visserligen födda i Uppsala (eller i övriga Uppland), men hela 56 % har föräldrar som båda kommer från annat håll. Alla dessa föräldrar tillhör den generation som kom framför allt under 60-talet men även under 70-talets början till ett kraftigt expanderande Uppsala.

Det finns en klar tendens i materialet på så sätt att de uppländska formerna som böt, lös, tröck, flygit, krypit osv. återfinns i större utsträckning framför allt hos de elever, vars båda föräldrar är uppväxta i Uppland (bara 15 %), men även hos dem som har en förälder med uppländsk härkomst. Böjningsformerna har alltså visat sig livskraftiga mot attacker utifrån och kunnat överleva i den smältdegel av dialekter och regionala språk som Uppsala måste ha utgjort alltsedan 60-talet. Eftersom de flesta inflyttade rimligen inte haft formerna med sig, måste det finnas en inneboende styrka i dem, som gör att de hos barn (via dagis?), kanske även hos vuxna, inte bara överlever utan också fortplantas.

Gerd Eklund

Publicerad i UNT den 9 juni 1994.

Enligt SAOL 2015: byta, bytte, prov. äv. böt, bytt; lysa, lyste prov. äv. lös. Bryta, bröt, brutit; flyga, flög, flugit; knyta, knöt, knutit; krypa, kröp, krupit; snyta, snöt, snutit. Alltså inga y-former än i supinum av dessa starka verb.

Tillbaka till Tidigare inlägg