Hem · Om · Program · Månadens dialektord · Skriftserie · Länkar · Kontakt · Läs och lyssna

December 2009 - Vidar Reinhammar: Skråbock och skråmbock

December 2009

Skråbock och skråmbock

I ett brev från läsekretsen frågar Helena Hedin i Järlåsa om någon annan känner till ett ord som hon hört bara av sin mor, »men jag tror inte hon hittade på det själv. Det är skråmbock. Hon sa det om fula masker för ansiktet eller om en fågelskrämma kunde hon också säga: Usch en sån skråmbock.»

Vi låter gärna frågan gå vidare till läsarna. Men redan nu kan sägas att ordet är känt genom två uppgifter från Nora socken i nordvästra Uppland med betydelsen ’(skrämmande) ansiktsmask’. I den ena talas om en mask, gjord av kartnäver, vitt tagel och bockragg.

Ett i Uppland betydligt mera utbrett ord är skråbock i t.ex. Alunda, Harg, Singö, Söderby-Karl och Ununge − i samtliga fall med betydelsen ’ansiktsmask’. Från Harg uppges 1897 att skråbock är ’ful mask som förr sattes på elaka skolbarn när de fingo stå i skamvrån’. Här rör det sig väl om en kvarleva av det från äldre skolhistoria kända bruket att bestraffa lata eller försumliga skolgossar genom att ställa dem i skamvrån, utstyrda med strutmössa e.d. Samma ord är känt i betydelsen ’mask’ i Ångermanland och Västerbotten (där även ’spöke’) eller ’till bock utklädd person’ i Ångermanland och Lappland (där också ’maskerad person’). I Ångermanland skrämde man med skråbocken. Det var ett vidunder som åt barn.

Vad har nu detta att göra med bock (djuret)? Ursprungligen ingenting alls. Bakom ligger det i riksspråket kända skråpuk, dialektalt känt från Småland, Östergötland, Södermanland, Närke, Värmland och Hälsingland. Sedan har vi biformer som skråbuk (Halland, Västergötland, Närke, Värmland), skråbbuk (Värmland), skrôbbuk (Dalsland). Ordet skråpuk har getts olika förklaringar. Elof Hellquist anser i sin etymologiska ordbok att det är bildat av skrå ’torrt skinn’ (använt till ansiktsmask) och puke ’djävul, ond ande’, medan Svenska akademiens ordbok (SAOB) anser att det sannolikt rör sig om ett medellågtyskt schodüvel e.d. ’(förklädd person med) ansiktsmask’, alltså ursprungligen ett lånord. Förra leden antas i Sverige ha anslutits till skråe ’stackare; djävul’ och düvel (djävul) ha bytts ut mot puke med samma betydelse. Att det rör sig om ett ombildat schodüvel, är säkerligen riktigt. Hur ombildningen gått till kan diskuteras, dock inte här.

Det finns i Uppland och på flera andra håll även en sammansättning skråbockansikte om ansiktsmask. Med betydelsen ’mask’ finns också ett skråmansikte i Uppland, Södermanland, Gästrikland m.fl. landskap. I flera fall framgår det att en sådan mask var ryslig, att den skrämde åskådaren (väl särskilt barn). Andra ord där samma skråm- ingår, är skråmsyn och skråmöger e.d. ’ansiktsmask’ och skråmtime ’spöktimme’, alla från Hälsingland. Ugnsskråmen var en »buse» som man i nordvästra Uppland skrämde barn med, och räddskråma kallas i Gästrikland en som är lättskrämd. Där och i Hälsingland används också skråmu ’mörkrädd, spökrädd’.

Sammantaget tyder detta på att skråm är besläktat med verbet skrämma. Förra leden i skråmbock skulle alltså ange att »bocken» i fråga på grund av utseendet eller genom sitt uppträdande skrämmer. Men hur skall man förstå detta bock? SAOB förklarar det som anslutning av puke till bock men lämnar ingen upplysning om vad som kan tänkas vara orsaken.

Jag vill här peka på en sannolik förklaring. Bl.a. i Uppland förekom förr en sed att »gå med julbocken». Vanligen i ottan annandag jul fördes en till bock utklädd ung man av ungdomar från gård till gård, där den gjorde upptåg, stångades och skrämde barnen. Syftet var att utverka förplägnad åt sällskapet. Från Villberga omnämns att julbockarna hade skråbocksansikten, den enda uppgift som syns kunna binda ihop julbocken med skrå(m)bocken.

Förmodligen är det reminiscenser av seden att gå med julbocken som åsyftas i några uppteckningar om skråbock från Ångermanland och Västerbotten, som följande från Trehörningsjö: »Förr brukade man ibland kläda ut sig till skråbock. Därvid tog man på sig en fäll med hårsidan utåtvänd. En kvast vars kvistar delats i tvänne delar, vilken var för sig omlindats med skoband, fastsattes på en stör, som doldes underfällen, så att blott kvasten syntes. Den hade då närmast utseendet av ett bockhuvud.»

Förklädnaden motsvarar vad som är känt från t.ex. Uppland. Ursprunget måste därför vara detsamma. När uppländska dialekter använder skrå(m)bock i betydelsen ’ansiktsmask’, har ordet antagligen förlorat någon eller några tidigare betydelser, nämligen ’maskerad person’, ’spöke’, ’trasig eller löjligt klädd person’, som finns hos skråpuk e.d. Men betydelsen ’fågelskrämma’ har vi betygad genom Helena Hedin, och därmed vet vi att även skrå(m)bock haft en dubbel betydelse: ’mask’ men också ’den/det maskerade’. Uppländskt skrå(m)bock kan därför en gång liksom motsvarande i Ångermanland och Västerbotten ha använts också om bockgestalten. Det skulle kunna förklara efterleden –bock.

Vidar Reinhammar

Publicerad i UNT den 15 maj 1997.

Tillbaka till Tidigare inlägg