Hem · Om · Program · Månadens dialektord · Skriftserie · Länkar · Kontakt · Läs och lyssna

Juni 2009 - Gerd Eklund: När regnet hamnar

Juni 2009

När regnet hamnar

När det slutar att regna säger man i Uppland att regnet hamnar. Även andra väderfenomen kan hamna, t.ex. snö, hagel och storm eller oväder. Ordet finns också på andra håll i Sverige (i Södermanland, Närke, Småland, Östergötland och Västergötland) men inte tillnärmelsevis i samma utsträckning som i Uppland. Det är, eller har i alla fall varit, så spritt och frekvent här att man på andra håll identifierat ordet som ”Upplandsord” som t.ex. i en västgötsk ordlista från mitten av 1800-talet. I ordlistan säger uppgiftslämnaren även följande: ”Min städerska, gamla jungfru Widlund, säger att det är ett allmänt brukligt ord i Upland.”

Vad är nu detta för ord? Jo, det är egentligen bildat till ett ord som betydde ’fäste för åra, årband’, och det illustrerar på ett utmärkt sätt hur ord kan ändra betydelse och få en ny innebörd utan att vi är riktigt medvetna om vad som pågår. Om vi har tur finns det ett dialektmaterial med vars hjälp vi kan rekonstruera förloppet. Så är fallet med hamna ’sluta’.

Hamna kan nämligen också betyda ’ro baklänges’. Här kan vi ana sambandet med ursprungsordet, som betydde ’årband’. Men hur hänger det ihop med betydelsen ’sluta’? Svaret på detta finner vi i dialektsamlingarna på Institutet för språk och folkminnen. Enligt tre uppteckningar innebär hamna inte ’sluta’ utan ’avta, minska’: regnet hamnar ’avtar’ (Nora, Vendel), vädret hamnar ’lugnar sig’ (Bladåker). På samma sätt kan vi hitta några uppteckningar för rodd, som inte betyder ’ro baklänges’. Från 1908 (Blidö, Ljusterö) finns två uppteckningar med betydelsen ’stryka (med årorna), stryka (årorna) tillbaka’, vilket man gör för att sänka farten eller för att stanna roddbåten.

Här finner vi betydelselänken både bakåt till ’årband’ och framåt dels till ’avta; sluta, upphöra’, dels till ’ro baklänges’. Steget från att i en rörelse föra åran baklänges för att sänka farten till att göra det upprepade gånger, dvs. ’ro baklänges’ är hårfin. I ett mellanstadium kan man ”sväva” med åran, något som också beskrivs i en uppteckning (Östergötland 1859).

På detta sätt kan ord steg för steg ändra innehåll. Var betydelsen av hamna till slut hade hamnat (det senare ett helt annat ord), om dialekterna hade fått fortsätta att leva sitt liv, vet vi inte. Kanske kunde vi ha fått en innebörd ’ta upp nät’ och ’skära’ eller ’skörda’. Från Småland finns nämligen en uppteckning hamna upp nätet ’ta upp nätet under backning’ och från Möja (1938) en beskrivning av hur det kunde gå till, när man samlande rörvass till kreatursfoder. Det kallades att hamna rör. ”Då ligger den som skär på knä i aktern, medan en annan person sitter vid årorna och hamnar”.

Gerd Eklund

Publicerad i UNT den 13 april 2000.

Tillbaka till Tidigare inlägg