Hem · Om · Program · Månadens dialektord · Skriftserie · Länkar · Kontakt · Läs och lyssna

Maj 2016 - Gunilla Söderberg: Kaffe och bulla

Maj 2016

Kaffe och bulla

”Tack för kaffe och bulla, önskar Ulla och Affe.” Så illustrerar Tage Danielsson den olycklige rimsmedens bristande förmåga att inse möjligheterna till ett slagkraftigt slutrim. Formen bulla har Tage Danielsson knappast haft med sig från sitt eget östgötska modersmål; den måste han ha lärt känna senare i livet.

Jag tror det var när jag fick mitt första förvärvsarbete här i Uppsala som jag på allvar lade märke till att många Uppsalabor regelbundet använder formen bulla i stället för bulle. Och med bulla menas då nödvändigtvis inte bara ett mindre, runt (eller möjligen ovalt) portionsbröd, utan också sött vetebröd av annan storlek och fason.

För så där en tre år sedan besökte jag ett av stadens konditorier och såg då att formen bulla stod att läsa på prislistan. Den knappt tjugoåriga expediten svarade på min förfrågan att det var hon som hade skrivit det. För henne var bulla den enda tänkbara formen.
Något senare besökte jag Strängnäs hembygdsförening. I hembygdsgårdens serveringsrum annonserades priset för ”kaffe och bulla”.
− Jaså, säger ni bulla här också? var min kommentar.
− Nej, replikerade föreningens kvinnliga ordförande snabbt. Det är jag som skrivit det, men jag är från Uppsala.

Dialektarkivens samlingar visar att formen bulla är belagd i västligaste Uppland (Norrby socken i Västmanlands län), men att den vanligaste formen trots allt är bulle.

Hur har då formen bulla uppkommit? − I och med att det fornsvenska böjningssystemet gradvis förenklades, kom objektsformen på -a i sakord att segra i de uppsvenska dialekterna, medan nominativen på -e segrade i ord som betecknade personer och högre djur, t.ex. gubbe, oxe. Centrum för de uppsvenska dialekterna är Uppland. Därtill sluter sig målen i angränsande landskap. Formen bulla rapporteras också från stora delar av det norrländska dialektområdet. Stockholmaren C. M. Bellman (1700-talet) använder i sin diktning flera a-former. Den mest bekanta är nog värma i första strofen till Fjäriln vingad.

Även betydelsen hos bulle/bulla uppvisar en dialektal variation. På sydsvenskt och götiskt område är det enkla ordet bulle liktydigt med ’småbulle bakat på sött vetemjöl’. För att bulle skall kunna betyda något annat än kaffebröd, krävs en bestämning, t.ex. grahams-, råg-, grov-, matbröds- etc. I sådana sammanhang kan man också tänka sig en stor bulle avsedd att skäras i skivor, men brödet måste ovillkorligen vara runt. Ett avlångt bröd kallas för limpa och ett tillplattat sådant för kaka. Är det fråga om ett avlångt kaffebröd blir benämningen vetelängd eller (vete)lev. Stora runda kaffebröd kan ha flera olika benämningar, dock aldrig bulle.

Denna begränsade definition av bulle/bulla gäller inte i uppsvenska och norrländska dialekter. Bulle/bulla kan, precis som i götalandskapen, betyda ’småbulle’, men oftast anges innebörden vara ’mjukt matbröd bakat på råg, rågsikt eller rågmjöl’. I Torsåker i Gästrikland avser bulle/bulla ’limpa’. Speciellt vanlig tycks för övrigt denna betydelse vara i Norrland.

Bulla är till sin språkliga form och till sin innebörd ett uppsvenskt ord som tycks vinna terräng i Uppsala.

Gunilla Söderberg

Publicerad i UNT den 10 september 1998.

Tillbaka till Tidigare inlägg