Hem · Om · Program · Månadens dialektord · Skriftserie · Länkar · Kontakt · Läs och lyssna

Oktober 2010 - Vidar Reinhammar: Okarsk och karsk

Oktober 2010

Okarsk och karsk

Vi skall här ta upp en fråga angående adjektivet okarsk. Detta ord är i våra dialekter belagt från Uppland, östra Västmanland, sydöstra Dalarna, Gästrikland och södra Hälsingland − ett område som också har många andra gemensamma dialektdrag.

Okarsk används mest om personer och har en rad betydelser som ryms inom fältet ’motbjudande, frånstötande, otäck’. De påträffade betydelserna kan delas upp i: ful, vederstygglig, oformlig(t tjock), otymplig; snuskig, vämjelig, äcklig; otrevlig, ohyfsad, oförskämd, rå (i tal eller uppförande), tarvlig.

En kulturhistoriskt intressant uppgift från 1760-talets Västmanland förtjänar att citeras; här föreligger snarast betydelsen ’snuskig’: ”Gom[m]a smör, Vestm. smällta smör i munnen, som okarske bondeqwinfolk pläga göra.” Här underförstås att detta smör sedan används i matlagning.

Okarsk är en sammansättning till karsk med förleden o- ’inte’ (liksom olik till lik). Utifrån den nutida riksspråkliga betydelsen hos karsk kan det förefalla svårt att koppla samman okarsk med karsk, som nämligen enligt Illustrerad svensk ordbok betyder ’oförskräckt, orädd, morsk, kavat, (själv)säker’ medan Svensk ordbok kort och gott uppger ’som uppträder oförskräckt’.

I fornsvenskan hade karsker däremot betydelser som ’rask, kry, vacker’. Dessa eller med dem sammanhängande betydelser förekom tidigare också i svenskt skriftspråk men har efter hand utgått. Kvar har blivit endast den relativt sena betydelsen ’oförskräckt’ e.d.

Här har försiggått en betydelseförskjutning, som jag vill förklara så här: Den som är (mera stadigvarande) rask och kry, vet med sig att han/hon är kapabel att klara av saker och uppträder därför självsäkert och uppfattas av omgivningen som oförskräckt, kavat etc. Hos en vacker människa kan som bekant motsvarande självtillit utvecklas.

Går man till dialekterna, alltså till levande folkligt talspråk, återfinner man på sina håll ’oförskräckt’ etc., men därutöver finns en rad andra betydelser hos karsk. Det är dessa senare som här är intressanta. Hur de fördelar sig geografiskt, kan jag här inte närmare gå in på. Karsk är dock mest frekvent i sydvästra Sverige (upp till och med Östergötland−Värmland), medan ordet är relativt sällan belagt på okarsk-området, vilket kan förklara en del av betydelseutvecklingen hos okarsk.

Något förenklat förekommer i svenska dialekter (utöver ’oförskräckt’ etc.) följande betydelser hos karsk: ’rask; kry (frisk och kry, kry och rask); pigg (och vid god hälsa); käck, hurtig, munter; duktig; tilltagsen, driftig, energisk; präktig; vacker, som ser bra ut, ståtlig (men stolt); matfrisk, glupsk; snål, gniden, sniken’. De från fornsvenskan kända betydelserna har alltså levat kvar i dialekterna. En viss betydelseutvidgning har som synes också ägt rum. (’Matfrisk−sniken’ beror sannolikt på påverkan från grisk.)

Betydelserna hos okarsk utgår från ’som är motsatsen till vacker’, ’som (inte är frisk och sund och därför) har ett oangenämt utseende’ varifrån utvecklats ’(på annat sätt) motbjudande eller frånstötande’ (dvs. ’snuskig; otrevlig, oförskämd’ osv.).

Vidar Reinhammar

Publicerad i UNT den 12 februari 1998.

Tillbaka till Tidigare inlägg