Hem · Om · Program · Månadens dialektord · Skriftserie · Länkar · Kontakt · Läs och lyssna

September 2012 - Gunilla Söderberg: Återåt ‒ inte bara uppländskt

September 2012

Återåt ‒ inte bara uppländskt

En kollega till mig vid Dialekt- och folkminnesarkivet* frågade härförleden vad dialektordet återåt betyder och hur det används. Vi härstammar båda från Västergötland och i vårt gemensamma modersmål förekommer inte detta ord. Min kollega känner till återåt från Lövstalöt i Bälinge socken där hon numera är bosatt. De sjutton år till trots som jag bott i Uppsala hade jag själv aldrig hört ordet förrän hon förde det på tal och blev därför svaret skyldig.

Dess bättre har vi våra välordnade dialektarkiv att vända oss till när det uppstår problem av det här slaget, och en genomgång av materialet där ger vid handen att återåt är väl belagt i Dalarna, Västmanland och Gästrikland. I Uppland är ordet, av uppteckningarna att döma, begränsat till de västra och norra delarna av landskapet. Därmed framstår Uppland i dag som den yttersta utposten för utbredningen av återåt.

Återåt kan fungera både som preposition och som adverb, och den vanligaste betydelsen är ’dessutom, förutom, (där)till, (där)jämte, tillsammans (med)’ och liknande. Från Västmanland och Gästrikland har också betydelsen ’efteråt’ rapporterats. I dalmålet har återåt av någon anledning framför allt kommit att användas i fraser där det omtalas vad man äter (eller inte äter) tillsammans med någon annan maträtt. Från Hedemora socken kommer följande yttrande: Du skä fôll ha bröd utråt flätsji ’du skall väl ha bröd till fläsket’ och från Vika socken: Du skä ät brö itråt ’du skall äta bröd till’.

I Västmanland och Dalarna finns en rik flora av olika uttalsvarianter av återåt. Exempel på västmanländska former är åt(e)råt, itråt, utråt och ötråt. I Dalarna är uttalet itråt respektive utrå´t jämte den starkt reducerade formen tråt. I Malungs socken i övre Dalarna motsvaras denna form av trat, med långt a som i far. I Gästrikland och Uppland är endast ett uttal belagt, nämligen återåt, med betoning på sista stavelsen.

De äldsta beläggen på det uppländska återåt hänför sig till 1890-talet. Betydelsen ’dessutom, (där)till’ osv. har rapporterats från Åkerby, Tolfta, Lena, Västlands och Hållnäs socknar, liksom från Harbo och Simtuna socknar, vilka ligger i den del av Uppland, som hör till Västmanlands län. I Lena har upptecknats ett yttrande där talaren berättar om någon som har sju jälär tell återåt, dvs. personen i fråga har ytterligare sju gärden (till allt annat han äger får man förmoda). En man från Västlands socken berättar att de va två smeder återåt mäj, vilket på standardsvenska skulle lyda det var två smeder jämte mig.

I de äldsta uppteckningarna anges att återåt också kan betyda ’efteråt’. Denna betydelse har rapporterats från Skuttunge, Viksta och Söderfors socknar. Jag har visserligen inte påträffat något uppländskt språkprov där ordet har en sådan innebörd, men med tanke på att den är betygad i grannlandskapen Gästrikland och Västmanland, är det troligt att den tidigare funnits också i Uppland men av en eller annan anledning kommit ur bruk.

Det mesta tyder alltså på att återåt är ett dialektord som numera företrädesvis hör hemma i Dalarna och Bergslagen. I Uppland är det, av dialektarkivens samlingar att döma, inskränkt till de områden som gränsar till Västmanland och Gästrikland. Uppländska dialektinspelningar tyder på att återåt aldrig varit något särskilt frekvent ord, inte ens hos de äldsta dialekttalarna, och en inte alltför djärv gissning är att den yngre generationen upplänningar knappast bidrar till att hålla det vid liv.

Gunilla Söderberg

Publicerad i UNT den 14 december 1995.

*Nuvarande Institutet för språk och folkminnen.

Tillbaka till Tidigare inlägg